Från populär till mobbad till helt okej.
Hej på er!
Idag tänkte jag fortsätta och skriva lite bakgrundshistorier om mig. Ni får gärna kommentera vad ni vill läsa om på min blogg, ni får också gärna fråga om ni funderar på något så kan jag ta upp det i följande inlägg och svara så gott jag kan och så vet jag ifall något blir oklart osv.
Då jag var i årskurs 1-4 så gick jag i en väldigt liten skola. Det var där jag trivdes som bäst. Alla kände alla och det var lätt för mig att känna mig som hemma där. Förståss förekom det mobbning som i alla andra skolor och länder men det var inte ändå hemskt att gå till skolan, som det kan kännas för vem som helst. Dessutom var jag en av de populäraste i skolan så jag tyckte ju faktiskt om att gå dit.
Till årskurs 5 flyttade jag till en annan stad, till en mycket större skola. Det var väldigt skrämmande och något jag faktiskt inte ville göra. Men som ett ungt barn så har man ju inte mycket att säga till om. I alla fall inte i min familj.
I den nya skolan blev jag direkt populär igen och kom överens med alla, tills det en dag vände. Mitt i allt blev det mobbning, utfrysning, och bara negativa tankar om att gå till skolan. Eftersom jag var så ung så visste jag inte vad jag hade gjort för fel för att bli behandlad dåligt. I dagens läge vet jag varför. Det var för att jag, som en utomstående, mitt i allt hade kommit till en skola där de fanns de människor som inte kände sig hotade, de visste alla deras plats. Detta var nytt för dem, att en utomstående som jag kommer in i deras skola och blir mer populär än många andra, dessutom hade jag det ekonomiskt bra också och fick mina nya kläder som jag ville ha. Dessutom blev jag väldigt populär bland pojkarna och vi blev direkt bra vänner. Detta gjorde mig till ett hot, för dom flesta. Detta är största orsaken till varför en oskyldig liten flicka blir mobbad. Är detta okej? Absolut inte. Visst fanns det säkert saker eller åsikter från mig som många då inte tyckte om? Inte vet jag? Men visst har vi väll alla rätt till våra egna åsikter? Eller hur? Så någon egentlig orsak fanns det absolut inte.
I dagens läge har jag det rätt så bra. Jag har satt åt sidan de som inte förstår mig och inte vill vara min kompis, jag har satt åt sidan de som mobbat. Och idag förstår jag bättre om hur ett mobbningsoffer känner sig, vilket har lett till att jag som varit blyg efter all mobbning jag gått igenom, till att jag har stått upp för den som blivit mobbad i nästa skola jag gick i, vilket ni kommer få läsa om i ett annat inlägg.
XoXo - Thatgirl